 |
|
|
 |
|
| Cornelias Tunnelbane-Turné 2010 |
 |
|
|
25 november
Idag har jag gjort en morgonkonsert för radion skulle komma och hade sändningstid på morgonen. Och så blev det uppe vid ingången istället för perrongen för radion kan inte sända nere från perrongen – för mycket betong emellan.
Det var iskallt uppe vid ingången och alla skyndade förbi, ingen hade lust att stanna där. Jag har aldrig sjungit i så kallt förut och märkte att rösten liksom ett instrument stämmer ur sig när den blir kall.
Nu förstår jag varför jag har valt att spela nere på perrongerna istället. Fick bli en kompromiss helt enkelt – det är ju kul att radion kommer.
Det bästa var en ettåring som av sin pappa blev placerad rakt framför mig. Hans blick var uppriktigt intresserad och vek inte en sekund.
Imorn är det turnéavslutning! Jag kan för mitt liv inte bestämma mig för var. Får sova på saken och hoppas att mina fötter går dit de ska imorn.
24 november
Det här måste vara rekord i oväntade upplevelser! Idag åkte jag till Odenplan, men lite senare än igår för att det skulle vara några minuters mellanrum mellan tågen, så jag började 19.15.
Det var hyfsat mycket folk på perrongen och jag körde igång och kände mig ganska bra. Plötsligt kom en lång man fram till mig och höll fram näven mot min hand och jag tänkte att han ville göra nåt hemligt tunnelbanehandslag så jag sträckte fram min hand och då gav han mig en sedel direkt i handen. Aha, så att den inte blåser bort eller nån tar den. Jag var för finkänslig för att kolla vad det var för sedel men jag höll den i handen hela konserten.
Och sen som från ingenstans stod två tonårstjejer framför mig. De gick ända fram till mig där jag stod och sjöng och så sa den ena. ” Kan inte hon få sjunga en låt?” och nickade mot sin kompis. Jag skakade på huvudet och fortsatte sjunga. ”Snälla bara en låt, hon är skitbra”. Men , va fan, vilken fräckhet, ser hon inte att jag står och sjunger. Och hon ger sig inte utan fortsätter tjata högt och ljudligt och jag fortsätter att skaka på huvudet och försöker ignorera dem och fortsätter sjunga, ”Skit it då, du är skitdålig!” säger hon då och jag blir ja jävligt arg helt enkelt och säger ”Och du är en jävligt respektlös….liten brud!” Då spottar hon på golvet framför mig och jag fortsätter sjunga refrängen. ”If you know me – you wouldn’t do that to me, If you know me – you wouldn’t say that to me…”
Konstigt nog blir jag inte ledsen eller arg utan mest upplivad.
Två personer köpte skivan idag!! En tjej som sitter och lyssnar en lång stund och sen bestämmer sig, jag vinkar tacksamt till henne när hon åker iväg i sitt tåg., och så en man som jag sett ett bra tag gå igenom papperskorgar och kolla på olika saker som låg under bänkarna. Tji fick jag, det var den sista person jag trodde skulle köpa en skiva, men jag känner mig mycket hedrad.
Jag öppnade handen när den sista tonen klingat ut – det var en tusenlapp!! Nej, skojade bara – det var en tjuga☺ |
|
| Publicerad: |
|
2010-11-25 14:53:00 |
| Uppdaterad: |
|
2010-11-26 08:46:32 |
|
|
|
|
