With Mind Controlled Music, the user can make musical decisions only by thinking. A head band is reading the alpha and theta waves of the brain.Alpha waves can be detected during meditation, when relaxing -and theta waves or more dominant when focusing, involving mathematics or language.
When the player approach a portal one of the sounds is replaced with 2 alternative ones in the same category. By relaxing or focusing the player chose the desired one.
The music library is organized so that music elements that fit with other music elements are closer together on a map. the player can navigate on this map by making different choices. The map i not a flat one but a 80-sided ball, visualized to the lower left in the user interface.
Mind Controlled Music can produce 510000 possible combinations of music so it will never sound the same twice.
The project is a part of Megamind, a new ambitious science center at Sweden’s Musuem of Science and Technology. The project have also been supported financially by Konstnärsnämnden, Kulturbryggan and Innovativ kultur.
Mind Controlled Music has been developed and composed by Håkan Lidbo, Cornelia Sojdelius and Ludvig Elbaus, animations by Dan Spegel and initial programming by Jonatan Liljedal.
This is the user interface:
This is the intro video to make it easier for the visitors to understand the project:
Mindy personifierar den flytande identiteten mellan artist och publik. I vissa stunder har jag upplevt att gränsen mellan sändare och mottagare suddas ut och känslan att man skapar upplevelsen tillsammans blir väldigt påtaglig. Detta fenomen har inspirerat mig att ge Mindy kraften att ta någon annans identitet och uttryck via personens ansikte, röst och hjärnaktivitet.
/Cornelia
Nu är det nästan 2 veckor sen jag gjorde sista spelningen och jag börjar få abstinens. Även om det var både nervigt och ibland obehagligt så var närvarokänslan så stark att det uppvägde allt det andra och jag har börjat funderat på fortsättningen och eventuell utveckling.
Äntligen har jag fått ihop en liten video som bevisar att jag verkligen var där och inte har hittat på alltihop. Ge gärna förslag på vad ni tror går igenom huvudet på mannen med den röda jackan…..
Stort tack till Disa som varit med mig 2 av gångerna och både filmat och fotograferat!
26 november
Det blev en odramatisk avslutning idag. Jag hade bestämt mig för att åka till Slussen 19.20 och det gjorde jag också. Jag var helt övertygad om att jag skulle bli stoppad men jag kände att jag ville utmana mig själv lite sista kvällen. När jag kom dit var det iskallt och jag bestämde direkt att jag inte ville sjunga i så kallt igen, så jag åkte till Östermalmstorg istället.
När jag började stod det ett gäng unga tonårskillar precis framför mig och köpte godis ur automaten och de började dansa när jag satte igång. När de log lite skyggt mot mig och vi nickade i samförstånd kände jag mig som en del av nåt odefinierbart men som gjorde mig lycklig. Kanske nåt anarkistiskt som fortfarande finns hos 14-åringar och som jag närmat mig under dessa två veckor.
Sen kom min man och dotter ner avslutningskvällen till ära och de satt och lyssnade hukandes på perrongen och utgjorde ett sorts publikembryo som sakta växte sig större tills det stod ett gäng och lyssnade.
Människorna på perrongen ikväll var den publik hittills som varit mest öppen med sin uppskattning(även om man räknar bort man och dotter). De var inte så blyga och applåderade till och med när jag var klar.
Jag är oerhört lättad och stolt över att ha klarat av dessa två veckor. Det är den mest omfattande turné jag nånsin haft, 8 spelningar på 2 veckor och det har varit ovärderligt.
Jag har inte bara fått större scenvana som jag ville utan det har också hänt nåt subtilare med min uppfattning av det man kan uppleva som en folkmassa, och som man lätt kan känna en viss alienation inför. Jag känner mig mer ett med ”folkmassan” efter detta paradoxalt nog eftersom jag ju så tydligt ställt mig vid sidan av när jag uppträtt mitt i den, men nej det blev tvärtom, jag känner mig som en självklarare del av den.
Också viktigt har varit att lära känna min rädsla och fått möjlighet att utveckla min förmåga att hantera den.
Och kanske framför allt, att inte vika från mitt ord även om ingen annan än jag påverkas av det.
Tack alla ni som läst det jag skrivit och stöttat mig under vägen, jag uppskattar det mycket. Vet inte vad som händer nu men jag har svårt att tänka mig att jag ska hålla mig från såna här tilltag i framtiden….. Läs mer »
25 November 2010
Cornelias Tunnelbane-Turné 2010
25 november
Idag har jag gjort en morgonkonsert för radion skulle komma och hade sändningstid på morgonen. Och så blev det uppe vid ingången istället för perrongen för radion kan inte sända nere från perrongen – för mycket betong emellan.
Det var iskallt uppe vid ingången och alla skyndade förbi, ingen hade lust att stanna där. Jag har aldrig sjungit i så kallt förut och märkte att rösten liksom ett instrument stämmer ur sig när den blir kall.
Nu förstår jag varför jag har valt att spela nere på perrongerna istället. Fick bli en kompromiss helt enkelt – det är ju kul att radion kommer.
Det bästa var en ettåring som av sin pappa blev placerad rakt framför mig. Hans blick var uppriktigt intresserad och vek inte en sekund.
Imorn är det turnéavslutning! Jag kan för mitt liv inte bestämma mig för var. Får sova på saken och hoppas att mina fötter går dit de ska imorn.
24 november
Det här måste vara rekord i oväntade upplevelser! Idag åkte jag till Odenplan, men lite senare än igår för att det skulle vara några minuters mellanrum mellan tågen, så jag började 19.15.
Det var hyfsat mycket folk på perrongen och jag körde igång och kände mig ganska bra. Plötsligt kom en lång man fram till mig och höll fram näven mot min hand och jag tänkte att han ville göra nåt hemligt tunnelbanehandslag så jag sträckte fram min hand och då gav han mig en sedel direkt i handen. Aha, så att den inte blåser bort eller nån tar den. Jag var för finkänslig för att kolla vad det var för sedel men jag höll den i handen hela konserten.
Och sen som från ingenstans stod två tonårstjejer framför mig. De gick ända fram till mig där jag stod och sjöng och så sa den ena. ” Kan inte hon få sjunga en låt?” och nickade mot sin kompis. Jag skakade på huvudet och fortsatte sjunga. ”Snälla bara en låt, hon är skitbra”. Men , va fan, vilken fräckhet, ser hon inte att jag står och sjunger. Och hon ger sig inte utan fortsätter tjata högt och ljudligt och jag fortsätter att skaka på huvudet och försöker ignorera dem och fortsätter sjunga, ”Skit it då, du är skitdålig!” säger hon då och jag blir ja jävligt arg helt enkelt och säger ”Och du är en jävligt respektlös….liten brud!” Då spottar hon på golvet framför mig och jag fortsätter sjunga refrängen. ”If you know me – you wouldn’t do that to me, If you know me – you wouldn’t say that to me…”
Konstigt nog blir jag inte ledsen eller arg utan mest upplivad.
Två personer köpte skivan idag!! En tjej som sitter och lyssnar en lång stund och sen bestämmer sig, jag vinkar tacksamt till henne när hon åker iväg i sitt tåg., och så en man som jag sett ett bra tag gå igenom papperskorgar och kolla på olika saker som låg under bänkarna. Tji fick jag, det var den sista person jag trodde skulle köpa en skiva, men jag känner mig mycket hedrad.
Jag öppnade handen när den sista tonen klingat ut – det var en tusenlapp!! Nej, skojade bara – det var en tjuga☺ Läs mer »
20 November 2010
Cornelias Tunnelbane-Turné 2010
23 november
Vecka två på turnén har börjat. Hade mycket starka impulser att skolka idag. Jag visste att det var dags att utmana mig själv och ställa mig på en lite mer oskyddad plats med mer folk. Men jag kan inte säga att jag såg fram emot det….
En station som uppfyller dessa kriterier är Hötorget och jag gav mig av med bultande hjärta på min promenad uppför Kungsgatan. Plötsligt känner jag att hjärtat slår ett dubbelslag och tänker genast, nej men jag kan ju inte utsätta mig så mycket att jag får hjärtinfarkt, men inser så fort tanken gått genom huvudet att det är totalt hypokondriskt och bara ett försök att komma från min uppgift. Den gubben gick inte tänker jag och traskar vidare i snålblåsten.
Jag drog på det till 18.30 idag och även den tiden drog jag över genom att vandra omkring på stationen i fem minuter för att försöka känna mig lite mer bekväm.
Men till slut var det bara att börja plocka fram mina skivor, min lilla påse, öppna väskan och starta igång utrustningen.
Ja sen var det bara att börja sjunga ståendes mitt på perrongen bland alla människor. Det var på ett sätt helt overkligt och samtidigt helt självklart.
Det fick mig att tänka på min engelska-lärare på Palo Alto Highschool. Hon berättade att hon var plågsamt blyg när hon var liten och trots det blev hon lärare och nu kan hon inte sluta prata. Haha., ska jag gå från scenskräck till att aldrig sluta sjunga? Det kändes så när jag stod där med allas ögon på mig, jag blundade till och med mindre än vanligt. Helt fantastisk känsla.
Tågen gick i princip oavbrutet så det kanske hade varit bättre att köra ännu lite senare på en så central station. Sen märkte jag en annan sak; när man står så där oskyddat så blir liksom området runt omkring en också en scen och människor undviker att gå där eftersom de också hamnar i blickfånget, vilket kanske motverkar impulsen att stanna och lyssna och att gå fram och titta på skivan osv.
Så det var perfekt när ett tåg var tvunget att vänta på stationen en stund. Det stod där med öppna dörrar framför mig i en hel låt och alla satt och lyssnade från sina platser.
Som bonus kom det fram en tjej när jag var klar och tog upp min skiva. ”Är det här det enda du sjunger?” frågade hon. ”Ja , jag spelar bara min egen musik”, sa jag. Har du en önskelåt eller?, fortsatte jag. ”Ja kan du inte sjunga ’I will always love you?’ ”Hehe, ja det skulle va nåt om jag kunde sjunga den!”,sa jag. ” Jo, men du har ju rösten – kör bara!” Ja det var ju smickrande. ”Ja det kanske får bli nästa projekt”, svarade jag mest för att ha nåt att säga. Men när jag gick hem sen försökte jag komma ihåg hur den går nu igen och kände – hm det kanske skulle va lite kul att köra några covers också……..
19 november
Eufori! Sålde min första skiva idag! Jag såg det inte för jag blundade just då(som vanligt), så när jag tittade upp såg jag bara ryggen på en kille med vit mössa på väg från mig bortåt på perrongen igen. Jag tittade ner på min lilla påse och såg en hundralapp där. Jag tittade på skivstället och kunde inte avgöra om en skiva var borta men Disa som filmade sa att han tagit en. Tack, tack, tack snälla kille med vit mössa!!! Hoppas du ser det här. You made my day!
Var på Universitetet idag. Hade en vag tanke om att det skulle vara mycket studenter som varit på fredagspub och var på väg hem så som det var på KI när jag gick där, men uppenbarligen har jag aldrig gått på Stockholms Universtet för det var väldigt lugnt på stationen och jag trodde först att jag skulle få sjunga till en vägg hela konserten.
Men sen började det komma lite folk, först en japansk kille(tror jag, jag pratade inte med honom så han kan ju lika gärna varit svensk) med en kamera som stod och lyssnade och filmade eller fotade hela konserten.
Och sen kom det fler och fler så det blev ett litet gäng som stod och lyssnade och jag kände att det är såå värt det för känslan att få framföra sina sånger och ha nån som lyssnar. Och märkligt nog blir det en extra komplimang när folk stannar så här på tunnelbanan eftersom de verkligen inte måste.
136 spänn och 1 såld skiva – en mycket tillfredställande avslutning på min fösta turnévecka! Läs mer »
19 November 2010
Cornelias Tunnelbane-Turné 2010
18 november
Kände mig som en straffånge när jag gick iväg idag. Skulle inte palla att bli tillsagd igen. Såg bara en lång mörk tunnel fram till att jag gjort klart det här. Nu har jag ju sagt att jag ska göra det, då kan jag ju inte bara hoppa av för att jag inte pallar. Nej det kändes tungt.
Det intressanta är att det plötsligt blivit helt oläskigt att sjunga för passagerarna. Många har varit uppskattande och framförallt uppmuntrande. De flesta är nyfikna och ingen har varit det minsta otrevlig. Det var lite oväntat, att jag skulle känna mig så respekterad och vänligt bemött.
Jag åkte till Tekniska Högskolan idag. Det började lite struligt med att jag satte på och av musiken några gånger men sen gick det bra. Jag var väldigt spänd i början, beredd på att bli avbruten varje sekund men allteftersom slappnade jag av och började tro att det skulle gå bra.
Jag fick min första applåd, mycket speciellt att buga för en person som står helt själv och applåderar.. Och idag låg det 71 kronor i min lilla påse när jag var klar. Mycket lättad och glad kunde jag åka hem och pusta ut.
17 november
Shit! Blev stoppad idag! Bara en vers in i första låten. Jag blundade för att komma in i låten och märkte inte att två vakter kommit fram, den ena fick upprepa ”hej” med lite högre röst innan jag tittade upp en aning förvirrad och insåg läget. ”Du får stå utanför och spela” sa han. Jag ryckte iPoden ur sitt fäste och sa ”Ursäkta” och så började jag packa ihop mina grejer med darrande händer.
Sen kom reaktionen som en våg, en sjunkande känsla i bröstet och magen, det bränner i halsen och man känner att tårarna inte är långt borta. Och sen tankarna. Som ett tåg rusar de fram ; ” Det här var väl ingen bra idé! Det var en dum, dum idé!! Jaja, jag vet, jag struntar i det här, jag åker hem direkt och blåser av hela det här dumma projektet.”
Det tog ett tag för mig att samla ihop mig efter det men sen kom förnuftet om än inte riktigt modet tillbaka.
”Så klart måste jag prova på en annan station, på en annan linje föredagsvis.”
Jag försökte analysera situationen; de kom precis på utsatt tid, kan de ha läst bloggen? Otroligt osannolikt, men tilläckligt för att en paranoid del av mig kommer sluta skriva ut tid och plats på bloggen. Kanske är det mer vakter på blå linjen, förmodligen var det bara extrem otur att de kom just då.
Jag sökte i tanken efter ett tryggt ställe och kom fram till röda linjen där jag var igår och det gick utan missöden så jag åkte till Hornstull.
Nu var jag ganska spak, första låten vinglig och osäker. Sen kom två killar förbi och nickade och log och la pengar i min påse och mitt mod började repa sig. Sen kom det fram flera och tackade och sa bra och en kille hade tom hoppat över några tåg för att lyssna och lämnade 20 spänn!
Dagens skörd: 34 kronor, skräck, skam och återvunnet mod!
16 november
Jag har fått tillbaka rösten….nästan…..men har klarat
Första spelningen! Mycket mindre läskig än jag trott. Stod rätt skyddat i en gång mellan perrongerna men ändå. Det är roligt att höra sin röst i tunnelbanan, lätt surrealistiskt.
Vid 18-tiden på Mariatorget gick tågen med 2 minuters mellanrum vilket är lite väl kort. Folk hinner inte lyssna så länge. Ska nog mycket till för att de ska ta nästa tåg även om det går om 2 minuter. Ska fundera på och kolla tidtabeller om det är bättre lite senare.
Jag tjänade 2 kronor och fick ett glatt ”Va fint du sjunger”, vilket genast fick mig att komma av mig. Vad gör man då? Säger tack? Nickar lite diskret eller ler glatt och gör tummen upp fast man missar en halv vers? Det lutar nog åt det senaste eftersom jag verkligen tycker att det ska uppmärksammas om någon visar uppskattning.
Jag började med lite för låg volym och höjde efter första låten men då blev det rundgång så jag fick sänka igen och då blev det för lågt så jag fick höja igen….. Hehe nu vet jag i alla fall var volymknappen sitter till nästa gång. Är säkert helt andra ljudförhållanden där.
Det var också en aning komiskt när min lilla påse avsedd för att lägga pengar i plötsligt började glida iväg över golvet pga draget från ett avgående tåg. Som tur var var min syster Disa med för att dokumentera första spelningen så hon fick springa efter påsen innan den seglade ner på spåret. Måste lägga lite tyngd i imorgon. Kanske en näve 10- och 5-kronor för att förbättra min image?
Ska nog våga mig på en lite mer utsatt plats imorgon nu när jag fått sån mjukstart.
Härlig känsla att jag gjorde det! Trots tappad röst och sviktande nerver. Läs mer »
19 November 2010
Cornelias Tunnelbane-Turné 2010
15 november
En dag kvar till premiär!! Naturligtvis har jag tappat rösten. Hoppas den kommer tillbaka till imorn…. Har lite svårt att koncentrera mig på allt jag ska fixa.
Var på Clas Ohlson igår och köpte kardborreband för att modda om shoppingbagen så att det går att fälla ner tyget på ena sidan för högtalaren. Har inte vågat klippa i den ännu.
Ska åka tunnelbana idag för att kolla vilken tid som är bäst. Jag kommer skriva dagens tid och station här på förmiddagen varje dag.
Borde ha mitt namn nånstans på väskan, kanske adressen till min sida…. Undrar om man kan skriva ut på självhäftande genomskinligt ”papper” på min skrivare. Just det – jag har ju T-shirt-tryck –papper som man stryker på. Undrar om det funkar på canvas?
Har fått ordning på tracksen också och börjat öva till dem. Det är bra för jag märker att volymerna är väldigt olika och det kan ju bli lite dråpligt om det plötsligt är ashögt så jag får kasta mig ner och fumla med volymen. Bra också för jag har tydligen glömt texten till vissa av låtarna……
12 november
Har kollat gröna linjen också idag. Lite svårare att hitta ställen att stå på där. Ofta smala perronger utan väggar mellan färdriktningarna. Hittade i alla fall tre ställen som kan funka, ja de får väl lov att funka.
Såg och hörde dessutom en kollega på Hötorget. Det var en man som spelade hjärtslitande vacker fiol till en drömsk bakgrund som han spelade på sin lilla cd-spelare som låg i en Boutique-påse ni vet med en liten pappbotten och band att hålla i.
Han hade fiolfodralet framför sig som man kunde lämna bidrag i. Många barn kom fram och la en krona eller så. Jag tittade i min plånbok och såg att jag bara hade en enkrona och en femtiosedel. Femtiosedeln kan jag ju inte lägga tänkte jag och la en krona!
Vad konstigt, varför kunde jag inte lägga en femtiolapp? Det är ju inte en förmögenhet direkt och jag borde ju stötta mina kollegor.
Det var en intressant insikt i hur man tänker på andra sidan. Det är inte alls säkert att man inte tycker det är bra eller vackert. Man kanske bara har dålig fantasi och inte kommer på att man kan lägga sedlar om man inte har några mynt på sig för tillfället.
Kom plötsligt på förresten att jag har gjort det en gång i New York. Jag gav 20 dollar till en kille som stod och sjöng. Han blev väldigt glad och frågade vad jag gjorde så jag sa att jag också sjunger och då ville han att jag skulle sjunga en låt vilket jag självklart gjorde. Hade tydligen bättre fantasi när jag var i New York. Läs mer »
4 November 2010
Cornelias Tunnelbane-Turné 2010
9 november 2010
Har varit och kollat tunnelbanestationer idag. Började med röda linjen. Jag gick av på alla stationer för att se om det finns nåt bra ställe att stå med en liten väska och sjunga utan att vara i vägen. Jag vill inte att nån som har bråttom att byta tåg ska snubbla över mig, samtidigt vill jag inte stå längst in i ett hörn där ingen hör mig.
Många stationer är fina. Finare än jag föreställt mig så jag har tydligen inte tittat så noga förut. Har hittat fyra stationer idag som kan bli bra. Ska bli kul det här!
Igår köpte jag en shoppingvagn på Designtorget som jag ska ha min lilla högtalare i. Den gick bara in på tvären men det funkar ju också, att ställa väskan på tvären menar jag.
Jag kan se det framför mig nu; att jag åker ner för rulltrappan med min väska och ställer mig på en utvald plats och öppnar väskan så att ljudet kommer ut. Och så sätter jag på iPoden och börjar sjunga.
Undrar hur hög volym jag vågar ha? Kan ju låta rätt högt med så mycket hårda väggar, sten och kakel. Får kanske börja med lite låg volym så att jag inte chockar nån(eller mig själv kanske först och främst).
Skulle ha fixat tracksen igår men fastnade med bokföring istället….. börjar närma sig nu….vore ju bra att hinna öva lite….
7 november
Nä usch vad har jag gett mig in på?
Får redan skräckvisioner av hur jag blir slagen med käpp av elaka tanter och spottad på av sura gubbar för att jag för oväsen. Eller att barn och ungdomar kommer fram och säger att jag är dålig och undrar om jag inte får spela nån annanstans. Vilket jag ju inte får……vilken skam.
Vad vill jag egentligen? Få lite uppmärksamhet!
Någon som lyssnar på min musik, hm nja förresten, som inte kan undgå att höra min musik om de går förbi?
Eller vill jag bara lida? Utsätta mig för en situation som gör mig rädd?
Jag måste ändå göra det. En oemotståndlig dragning till det läskiga, det svåra tvingar mig dit.
Hur fort kommer hjärtat slå?
Kommer någon att stanna eller alla gå förbi?
Hur känns det om någon lägger en krona i min hatt? Blir jag glad eller förnärmad att de inte kunde avvara mer?
Tänk om nån säger åt mig att sluta. Kan det vara annat än förnedrande om någon säger åt en att sluta sjunga?
Nej usch nu ångrar jag mig igen. Fast så fort jag tänker att jag inte ska göra det så vill jag göra det igen. Är det
något fel på mig? Förlåt, dum fråga, vi har alla nåt fel på oss, varför skulle jag vara ett undantag?
4 nov
Jag har tröttnat på att försöka fixa spelningar.
Det är för mycket smärta med ständiga nej, och med att be mina kompisar att komma varje gång. Det blir för mycket, för ansträngande. Jag måste vila från det ett tag.
Vad kan jag göra som inte involverar någon annan? Något som gör mig självständig?
En vän kom med idén att spela i tunnelbanan.
Det ska jag fan göra! Inte behöva fråga om lov, inte behöva be kompisarna supporta (det kommer ju vara folk där ändå).
Lättnad!
Bara att sätta igång alltså.
Måste ha ett slickt system som jag enkelt kan rigga och ta ner.
Måste åka runt och kolla vilka stationer och var på stationen jag kan
spela...och vilken tid som verkar bäst. Tror att 19-tiden kanske skulle passa, efter rusningen men ändå en del folk.
Måste spika vilka dagar....och bestämma vilka låtar....och programmera om låtarna..... Läs mer »
Jag arbetar just nu med mitt nya album som kommer att släppas under 2008.
/cornelia Läs mer »
11 August 2005
Ny singel,video och interaktiv konsert/vernissage!
Nya singeln "Happy On A Rainy Day" släpps 4 september 2005! I samband med detta ger Cornelia en interaktiv konsert/vernissage! Håll utkik efter denna spännande och experimentella spelning! Läs mer »
20 June 2005
Cornelia på Liseberg!
Cornelia spelar på Musikpaviljongen på Liseberg i Göteborg tis 28 juni 2005! Läs mer »
29 May 2005
No Dancing Queen testas på Tracks!!
Rösta på No Dancing Queen fram till måndag 30 maj 2005 kl 14.00!! Läs mer »
6 May 2005
Ny Singel: No Dancing Queen
Se videon (regi: Johan Brisinger) och lyssna på remixen av Andreas Tilliander! Läs mer »
6/2 -05 18.00 Cornelia sjunger i Bingolotto på TV4
19/1 -05 18.15 Cornelia med band gör 2 låtar i "Go'kväll" på TV2
3/12 -04 19.30 Cornelia gör 1 låt i "Lantz i P3" på TV2
2/12 -04 06.00-09.30 Cornelia sjunger 2 låtar i "Nyhetsmorgon" på TV4 Läs mer »
21 November 2004
Nya albumet "No Dancing Queen" ute nu!
Vill du provlyssna? Gå in under rubriken "Music". Läs mer »
31 October 2004
Ny singel "Teardrops" ute nu!
Från aktuella albumet "No Dancing Queen". Vill du provlyssna? Gå in under rubriken "Music". Läs mer »
