Cornelia

blog
Cornelias Tunnelbane-Turné 2010

23 november


Vecka två på turnén har börjat. Hade mycket starka impulser att skolka idag. Jag visste att det var dags att utmana mig själv och ställa mig på en lite mer oskyddad plats med mer folk. Men jag kan inte säga att jag såg fram emot det….

En station som uppfyller dessa kriterier är Hötorget och jag gav mig av med bultande hjärta på min promenad uppför Kungsgatan. Plötsligt känner jag att hjärtat slår ett dubbelslag och tänker genast, nej men jag kan ju inte utsätta mig så mycket att jag får hjärtinfarkt, men inser så fort tanken gått genom huvudet att det är totalt hypokondriskt och bara ett försök att komma från min uppgift. Den gubben gick inte tänker jag och traskar vidare i snålblåsten.

Jag drog på det till 18.30 idag och även den tiden drog jag över genom att vandra omkring på stationen i fem minuter för att försöka känna mig lite mer bekväm.

Men till slut var det bara att börja plocka fram mina skivor, min lilla påse, öppna väskan och starta igång utrustningen.
Ja sen var det bara att börja sjunga ståendes mitt på perrongen bland alla människor. Det var på ett sätt helt overkligt och samtidigt helt självklart.

Det fick mig att tänka på min engelska-lärare på Palo Alto Highschool. Hon berättade att hon var plågsamt blyg när hon var liten och trots det blev hon lärare och nu kan hon inte sluta prata. Haha., ska jag gå från scenskräck till att aldrig sluta sjunga? Det kändes så när jag stod där med allas ögon på mig, jag blundade till och med mindre än vanligt. Helt fantastisk känsla.

Tågen gick i princip oavbrutet så det kanske hade varit bättre att köra ännu lite senare på en så central station. Sen märkte jag en annan sak; när man står så där oskyddat så blir liksom området runt omkring en också en scen och människor undviker att gå där eftersom de också hamnar i blickfånget, vilket kanske motverkar impulsen att stanna och lyssna och att gå fram och titta på skivan osv.

Så det var perfekt när ett tåg var tvunget att vänta på stationen en stund. Det stod där med öppna dörrar framför mig i en hel låt och alla satt och lyssnade från sina platser.

Som bonus kom det fram en tjej när jag var klar och tog upp min skiva. ”Är det här det enda du sjunger?” frågade hon. ”Ja , jag spelar bara min egen musik”, sa jag. Har du en önskelåt eller?, fortsatte jag. ”Ja kan du inte sjunga ’I will always love you?’ ”Hehe, ja det skulle va nåt om jag kunde sjunga den!”,sa jag. ” Jo, men du har ju rösten – kör bara!” Ja det var ju smickrande. ”Ja det kanske får bli nästa projekt”, svarade jag mest för att ha nåt att säga. Men när jag gick hem sen försökte jag komma ihåg hur den går nu igen och kände – hm det kanske skulle va lite kul att köra några covers också……..



19 november


Eufori! Sålde min första skiva idag! Jag såg det inte för jag blundade just då(som vanligt), så när jag tittade upp såg jag bara ryggen på en kille med vit mössa på väg från mig bortåt på perrongen igen. Jag tittade ner på min lilla påse och såg en hundralapp där. Jag tittade på skivstället och kunde inte avgöra om en skiva var borta men Disa som filmade sa att han tagit en. Tack, tack, tack snälla kille med vit mössa!!! Hoppas du ser det här. You made my day!

Var på Universitetet idag. Hade en vag tanke om att det skulle vara mycket studenter som varit på fredagspub och var på väg hem så som det var på KI när jag gick där, men uppenbarligen har jag aldrig gått på Stockholms Universtet för det var väldigt lugnt på stationen och jag trodde först att jag skulle få sjunga till en vägg hela konserten.

Men sen började det komma lite folk, först en japansk kille(tror jag, jag pratade inte med honom så han kan ju lika gärna varit svensk) med en kamera som stod och lyssnade och filmade eller fotade hela konserten.

Och sen kom det fler och fler så det blev ett litet gäng som stod och lyssnade och jag kände att det är såå värt det för känslan att få framföra sina sånger och ha nån som lyssnar. Och märkligt nog blir det en extra komplimang när folk stannar så här på tunnelbanan eftersom de verkligen inte måste.

136 spänn och 1 såld skiva – en mycket tillfredställande avslutning på min fösta turnévecka!
4 October 2015
Mind Controlled Music
With Mind Controlled Music, the user can make musical decisions only by thinking. A head band is reading the alpha and theta waves of the brain.Alpha waves can be detected during meditation, when relaxing -and theta waves or more dominant when focusing, involving mathematics or language.

The music is divided into 3 categories:

1. drums/percussion
2. melodies/bass
3. harmonies/chords

When the player approach a portal one of the sounds is replaced with 2 alternative ones in the same category. By relaxing or focusing the player chose the desired one.

The music library is organized so that music elements that fit with other music elements are closer together on a map. the player can navigate on this map by making different choices. The map i not a flat one but a 80-sided ball, visualized to the lower left in the user interface.

Mind Controlled Music can produce 510000 possible combinations of music so it will never sound the same twice.

The project is a part of Megamind, a new ambitious science center at Sweden’s Musuem of Science and Technology. The project have also been supported financially by Konstnärsnämnden, Kulturbryggan and Innovativ kultur.

Mind Controlled Music has been developed and composed by Håkan Lidbo, Cornelia Sojdelius and Ludvig Elbaus, animations by Dan Spegel and initial programming by Jonatan Liljedal.

This is the user interface:


This is the intro video to make it easier for the visitors to understand the project:


Mind Controlled Music on Swedish TV:

Läs mer »
   
17 August 2011
Cornelia på Grolsch Block Party 2011
http://grolschblockparty.se/20...-repris/
Läs mer »
   
28 June 2011    
MINDY feat. Cornelia & Mindy's Brain Activity Program

Läs mer »
   
Nyhetsarkiv »
EnglishSvenska Design by Cornelia. Websystem © 2000-2004 Fanglobe Media & Technology