 |
|
|
 |
|
| Cornelias Tunnelbane-Turné 2010 |
 |
|
|
18 november
Kände mig som en straffånge när jag gick iväg idag. Skulle inte palla att bli tillsagd igen. Såg bara en lång mörk tunnel fram till att jag gjort klart det här. Nu har jag ju sagt att jag ska göra det, då kan jag ju inte bara hoppa av för att jag inte pallar. Nej det kändes tungt.
Det intressanta är att det plötsligt blivit helt oläskigt att sjunga för passagerarna. Många har varit uppskattande och framförallt uppmuntrande. De flesta är nyfikna och ingen har varit det minsta otrevlig. Det var lite oväntat, att jag skulle känna mig så respekterad och vänligt bemött.
Jag åkte till Tekniska Högskolan idag. Det började lite struligt med att jag satte på och av musiken några gånger men sen gick det bra. Jag var väldigt spänd i början, beredd på att bli avbruten varje sekund men allteftersom slappnade jag av och började tro att det skulle gå bra.
Jag fick min första applåd, mycket speciellt att buga för en person som står helt själv och applåderar.. Och idag låg det 71 kronor i min lilla påse när jag var klar. Mycket lättad och glad kunde jag åka hem och pusta ut.
17 november
Shit! Blev stoppad idag! Bara en vers in i första låten. Jag blundade för att komma in i låten och märkte inte att två vakter kommit fram, den ena fick upprepa ”hej” med lite högre röst innan jag tittade upp en aning förvirrad och insåg läget. ”Du får stå utanför och spela” sa han. Jag ryckte iPoden ur sitt fäste och sa ”Ursäkta” och så började jag packa ihop mina grejer med darrande händer.
Sen kom reaktionen som en våg, en sjunkande känsla i bröstet och magen, det bränner i halsen och man känner att tårarna inte är långt borta. Och sen tankarna. Som ett tåg rusar de fram ; ” Det här var väl ingen bra idé! Det var en dum, dum idé!! Jaja, jag vet, jag struntar i det här, jag åker hem direkt och blåser av hela det här dumma projektet.”
Det tog ett tag för mig att samla ihop mig efter det men sen kom förnuftet om än inte riktigt modet tillbaka.
”Så klart måste jag prova på en annan station, på en annan linje föredagsvis.”
Jag försökte analysera situationen; de kom precis på utsatt tid, kan de ha läst bloggen? Otroligt osannolikt, men tilläckligt för att en paranoid del av mig kommer sluta skriva ut tid och plats på bloggen. Kanske är det mer vakter på blå linjen, förmodligen var det bara extrem otur att de kom just då.
Jag sökte i tanken efter ett tryggt ställe och kom fram till röda linjen där jag var igår och det gick utan missöden så jag åkte till Hornstull.
Nu var jag ganska spak, första låten vinglig och osäker. Sen kom två killar förbi och nickade och log och la pengar i min påse och mitt mod började repa sig. Sen kom det fram flera och tackade och sa bra och en kille hade tom hoppat över några tåg för att lyssna och lämnade 20 spänn!
Dagens skörd: 34 kronor, skräck, skam och återvunnet mod!
16 november
Jag har fått tillbaka rösten….nästan…..men har klarat
Första spelningen! Mycket mindre läskig än jag trott. Stod rätt skyddat i en gång mellan perrongerna men ändå. Det är roligt att höra sin röst i tunnelbanan, lätt surrealistiskt.
Vid 18-tiden på Mariatorget gick tågen med 2 minuters mellanrum vilket är lite väl kort. Folk hinner inte lyssna så länge. Ska nog mycket till för att de ska ta nästa tåg även om det går om 2 minuter. Ska fundera på och kolla tidtabeller om det är bättre lite senare.
Jag tjänade 2 kronor och fick ett glatt ”Va fint du sjunger”, vilket genast fick mig att komma av mig. Vad gör man då? Säger tack? Nickar lite diskret eller ler glatt och gör tummen upp fast man missar en halv vers? Det lutar nog åt det senaste eftersom jag verkligen tycker att det ska uppmärksammas om någon visar uppskattning.
Jag började med lite för låg volym och höjde efter första låten men då blev det rundgång så jag fick sänka igen och då blev det för lågt så jag fick höja igen….. Hehe nu vet jag i alla fall var volymknappen sitter till nästa gång. Är säkert helt andra ljudförhållanden där.
Det var också en aning komiskt när min lilla påse avsedd för att lägga pengar i plötsligt började glida iväg över golvet pga draget från ett avgående tåg. Som tur var var min syster Disa med för att dokumentera första spelningen så hon fick springa efter påsen innan den seglade ner på spåret. Måste lägga lite tyngd i imorgon. Kanske en näve 10- och 5-kronor för att förbättra min image?
Ska nog våga mig på en lite mer utsatt plats imorgon nu när jag fått sån mjukstart.
Härlig känsla att jag gjorde det! Trots tappad röst och sviktande nerver. |
|
| Publicerad: |
|
2010-11-19 09:02:00 |
| Uppdaterad: |
|
2010-11-23 23:54:13 |
|
|
|
|
